På en ödslig strand i Malaysia  kom jag på det: "Man borde jobba med musik”

Allt började med ett val någon gång strax innan midsommar 2001. Inte vilket val som helst utan ett livsavgörande val. Pojkarna hade tröttnat på tidigare åtaganden. Jobben, enkelheten och tryggheten i vardagen var inte något som längre lockade.  Nu var det dags att göra något annat med livet, någonting roligt, spännande och framför allt utmanande. De hade mötts i musikaliska sammanhang tidigare och känt intresset flöda. På olika håll hade de formats och utbildat sig inom diverse områden. De hade förmodligen länge drömt om att få göra något annorlunda.  All energi som tidigare lagts på idrott, resor och annat blev, för båda, nu musikalisk förkovring dagarna i ända.

 

Pojkarna hyrde tillsammans ett hus i utkanten av byn där vardagsrummet erbjöd replokal och värmestuga då det tenderade att bli kallt i resten av huset, speciellt vintertid. En natt när de kom hem från en av de första spelningarna så visade termostaten 8 grader inne. Då var det bara att krypa ner framför den öppna spisen och invänta morgonen. Huset hade inte något vatten så när det var dags att tvaga sig så fick vänner och familj besök. Just under denna tid fick många kompisar oväntade besök. Huset kallades i vissa kretsar för ”råttboet” För killarna var det en högborg av framtid.

 

Båda två jobbade dag och natt under det närmaste året och skapade grunden för vad som nu På G står för.  Man fick hjälp av det lokala och välkända dansbandet Thorleifs med en studio där man kunde spela in bakgrunder i form av trummor och piano. Man hade siktet inställt på att låta som ett band live. Redan på denna tid så fanns Jakob med och hjälpte till att lägga keyboardspår i massor som gjorde att musiken som framfördes live lät fylligare och rikare.  Med Pierre bakom trummorna och Marcus bakom spakarna så spenderades dygnets alla timmar i studion när man inte repade i det kalla vardagsrummet. Så småningom började det att växa fram något. Man tvekade naturligtvis ibland för valet man gjort men gav aldrig upp. Man fick upp ett kontaktnät och fick fler och fler spelningar och man kunde ana att nu kanske det skulle kunna gå att leva på det. Alla delmål som man hade satt upp infriades med glädje ganska snabbt och nya mål fick sättas upp. Bilen som hade används i början hade fått nog av att bogseras igång när man skulle iväg och byttes mot en van av modell äldre men pojkarna hade inte sett en finare turnébil.

 

Man kuskade runt med denna och en möjlighet dök upp att spela nere i alperna. Grabbarna packade sina väskor och styrde kosan ner genom Europa till den anrika alpinbyn Cervinia. Första året var man där i tio dagar och tio nätter. Resan ner tog 24 timmar och sträckkörningen tog ut sin rätt men i den tidiga timmen var inget öppet i byn. Efter att ha hackat tänder i fyra timmar så öppnade äntligen hotellet som man skulle spela på och den första kontakten med den Italienska ortsbefolkningen var en trevlig herre som pekade på grabbarna och utbrast” no breakfast for you!!” Killarna undrade nog vart dom hade kommit.  Dock blev vistelsen succé och dom blev erbjudna kontrakt för nästa säsong och med den kärlek båda hade till brädåkningen var det inget svårt beslut. Således spenderade grabbarna nästa säsong i puder och delade lägenhet med de båda kockarna på hotellet. Tilläggas kan göras att en massa spelningar gjordes också..

 

Intresset från de svenska fjällen gjorde sig gällande och fler och fler veckor föll in på spelplanen vilket gjorde att turnerandet nere i alperna gick upp i rök.

 

Åtskilliga somrar och vintersäsonger lades bakom dem och större fordon införskaffades. Mer musik lades till repetuaren  och bättre utrustning köptes in efterhand. Nu stod man inför ett vägskäl. Deras tvåmanna band borde bli tre och man mötte en livsglad herre från väster som spelade trummor i bandet under ett år.  Man fortsatte åka land och rike runt och göra festfolket glada.

 

När den dansbandsturnérande och fotbollsälskande Jakob sen fick en öppning  mellan jobben så var det nog  inget svårt val. Det var en naturlig fortsättning på samarbetet som hade startat för sju år sen.  Han såg att grabbarna var seriösa med det dom gjorde och kunde erbjuda ett liv på vägen. Han tvekade inte och hoppade på under pistolhot. Bandet har utvecklats i takt med att åren går. Numera är de ett av Sveriges mest anlitade aftersikiband.

 

De tre muskitörerna valde att satsa hårt och länge och än idag så kan man se dem här och var på festens högborg.

 

Mycket har de varit med om och mycket ska de vara med om tillsammans när nu historien står på högkant. Att pojkarna valde rätt är det ingen tvekan om.

Pierre Hagström

Jakob Lindahl

Marcus Höglund